Vid mätning av en bostads utrymmen delas ytan upp i boarea och biarea. Båda utrymmena har samma krav på tillgänglighet och takhöjd på minst 1,9 meter. Utrymmen som har en längre takhöjd eller som inte kan nås via en ingång, trappa eller permanent nedfällt stege ska inte ingå i mätningen av en bostadsyta. Det som avgör om en yta ska räknas som en bo- eller biarea är hur bra ytan kan nyttjas och dess förhållande till marknivån. Biareor är vanligt i villor men kan även finnas i lägenheter även om det inte tillhör vanligheterna.
Vad är kriterierna för att en yta ska klassificeras som biarea?
För att kunna klassificeras som biarea behöver det precis som vid boarean vara ett rum med fyra stängda väggar och ett tak, däremot behöver det inte vara isolerat eller inrett med mål att kunna använda det som ett bostadsutrymme. Om utrymmet har fönster eller dylikt spelar ingen roll för om det ska klassificeras som biarea eller inte.
Användningsområde
Biarea är utrymmen som har en sidofunktion till boende som till exempel ett pannrum eller garage, och har därmed till skillnad från boarean ett begränsat användningsområde.
Förhållande till marknivån
Om utrymmet ligger ovanför marknivå och uppfyller kraven på tillgänglighet och takhöjd räknas det generellt som boarea, och där är det funktionen på rummet som gör särskiljningen.
Vid suterränghus där en del av våningsplanet befinner sig under marknivå räknas ytan inom 6 meter från de fristående ytterväggen med golvet över eller i nivå med marken som boarea, och resterande yta är biarea.
En källare som har 1,90 meter eller mer i takhöjd räknas alltid som biarea, oavsett om den är inredd för att vara beboelig eller inte.
Vanliga typer av biareor
- Källare
- Garage
- Pannrum
- Soprum
- Rum som inte är beboliga
- Helt inglasad balkong eller altan utan värmeisolering
- Förråd som inte har ingång via bostaden, till exempel redskaps- eller trädgårdsförråd